Eftersom jag inte direkt är en hejare på att skriva mail osv tänkte jag köra på samma koncept igen, fast denna gång från det något mindre exotiska, men ack så trevliga, Eindhoven. Håll till godo, och på återseende!

Kram o hej!

har varit på Phu Quoc...

(haveri, bilderna ligger snett, men vad gör det om hundra år..?)

mamma, kan jag få en...

på förmiddagen på nyårsafton åkte vi ut till ett barnhem. Vet inte hur jag ska beskriva hur det var att vara där, det sved i hjärtat och brände i ögonen när jag såg barnen och hörde deras historier. Ovanpå allt får barnen inte adopteras härifrån, inte utomlands iaf, så de är fast här tills de kan klara sig själva.

Det finns både stora och små barn, även någon mamma som bor där med sina barn. Kvinnan på bilden tar hand om det små barnen och bor också på barnhemmet med sitt barn.

Den här killen fick hjärnhinneinflammation när han var tio, tror han är 19 nu. Han visade alla sin lilla peng och knep sedan tag i min hand och drog iväg mig för att köpa glass.

När man äter glass spiller man lite och då får man städa efter sig så här sopar han undan glassen.

Många av barnen sov när vi var där, men några var vakna

Morbror klappade den här lilla lilla flickan till sömns. Hon var åtta månader gammal men såg både yngre och äldre ut på samma gång. Yngre för att hon var så liten, men äldre för att... jag vet inte riktigt, jag satt och tittade på henne länge, även efter att hon hade somnat, och det såg ut som om man stängt in en gammal människa i en liten kropp.

På sätt och vis är det tur att de inte kan prata så jag förstår, för titta in i de här ögonen och förklara för mig hur jag någonsin skulle kunna neka dem något.

kambodja

Tre dagar efter att kusinerna kom ner åkte jag till Kambodja och Siem Reap för att titta på alla tempel. Som vanligt var det en mindre cirkus på flygplatsen innan man kunde åka iväg. I kambodja var det "visa on arrival" som gällde vilket betydde att hela planet skulle krångla sig igenom ett vindlande system av stämplar och papper. Som tur var hade jag med mig passfoton så jag slapp iaf det momentet. Efter att jag hade fyllt i ett papper var det inte mindre är elva gravallvarliga män som skulle titta på det och sätta sin stämpel på det innan jag till slut fick mitt klistermärke i passet.

När jag kom fram til hotellet hade det redan blivit mörkt så det blev en dusch, middag, en drink med en fransman och sen sova för att orka åka iväg 8 dagen efter. Har sällan sätt så mycket mygg på en och samma gång som det var i mitt hotellrum. Som tur var fick jag sova som en liten prinsessa med himmelssäng, eller ja myggnät, så mig fick de inte smaka på!

Steg upp med tuppen och började dagen med att bråka lite med taxichauffören för att jag inte vill åka "den vanliga" rundan bland templen utan hade en egen idé om i vilken ordning de skulle ses. Till slut gav han med sig, men muttrade att alla andra åkte den färdiga rundan. Men det struntade jag i och det blev så bra så.

Började på Angkor Thom och Bayon, ett stort mäktigt tempel med en massa enorma stenansikten som tittar i alla riktiningar. Jag tror att det var det templet där de hade plockat ner hela templet för att renovera det, men under ett krig försvann ritningarna så forskarna har byggt med ett jättelego i flera år för att få ihop det igen. Det är nog nästan klart, ligger dock lite bitar här och där som verkar ha blivit över...

Den vackra vita ballongen som tronar framför Bayon är ditsatt av University of Tokyo som har varit med och lekt med jättelegot, hade kanske räckt med en diskret skylt...

Det fanns flera små buddhor som små tanter tyckte man skule tända rökelser hos och ge pengar till. Upptäckte dock att så fort man vände ryggen till så var tanten framme och stoppade pengarna i egen ficka.

Älgade omkring bland lite olika stensamlingar och när alla andra åkte till stan för att äta lunch ville jag åka till nästa tempel varpå en diskussion utbröt igen med taxichauffören, som tillslut körde mig dit jag ville. När jag hoppade ur sa han att jag fick en halvtimme i det templet sen skulle jag äta lunch för jag var hungrig enligt honom. Men tji fick han för jag var ensam i templet och kunde leva loppan och äta kakor så mig gick det ingen nöd på. Efter en timme, när alla andra började komma tillbaka åkte jag och åt lunch iaf.

Efter lunch åkte jag till Angkor Wat som kanske är det mest kända templet. Nu var alla turister ute och vallades av guider igen så det kryllade av folk, många japaner som rörde sig i flock med tre kamorer kring halsen och ett stativ i varje hand, minst.

Det är flera olika nivåer på Angkor Wat och det blir många trppor att klättra i. Den sista nivån är svårast för den leder upp till "himmelriket" och dit ska ju inte vem som helst kunna ta sig sådär var trappan extra brant. Kan ju säga att maya-killarna som byggde tempel i Mexiko kan ju slänga sig i väggen, deras trappor är ju rena rulltrappan i jämförelse. Men det var mödan värt, som tur var. Blev stoppad av en pratsjuk munk och fick syn på en synnerligen intressant turist, av klädseln att döma gissar jag att det var en affärsman som "pissade på tallfället" när han ändå var i stan...

Mötte för övrigt två amerikaner som jag pratade med på flygplatsen i Vientiane, ganska oväntat att möta dem igen uppe på toppen av Ankgor Wat. Efter att ha sagt hej och hello till dem var det dags att ta sig ner igen för att kunna ta sig till nästa tempel där solnedgången ska vara fin. Eftersom det nu var himmelriket jag befann mig i var det inte helt lätt att ta sig ned och den enda trappen där det fanns någonting att hålla sig i på nedvägen var nedlusad med japaner så det var bara att vackert vänta och ställa sig i kö, i tjugo minuter!

Efter sedvanliga diskussioner med chauffören bar det av till det sista templet för dagen. Väl uppe vid templet efter en stunds vandring såg jag solnedgången tillsammans med en trevlig japan vid namn Yuki som också hade tröttnat på skolan och åkt iväg. Ja, och sen var det ju en miljon andra turister som också var däruppe. Lyckades dock hitta en lucka mellan alla japaner och kineser och fick en liten bild innan solen gick i moln.

Eftersom han ju var just japan skulle han förevigas på bild, givetvis med en utav sina fina fotogester. Vet inte varför men de gör alltid nåt tecken eller dyl på varenda bild de tar.


Dag två inleddes med en tripp till ett litet litet tempel som ligger utanför resten av tempelområdet. Templet var som sagt litet men väl värt att åka och till pågrund av dess små fina detaljrika figurer, ristade i rosa sandsten.


Sedan for jag tillbaka och tittade på Ta Phrom, djungeltemplet där Lara Croft spelades in. Även här fanns det lika många japaner som myror, men det var bara att sätta sig ner och vänta ut dem så kunde man röva fritt sen. Tyvärr verkar jag ha gått med huvudet under armen för jag har inte tagit några vettiga kort därifrån.

Ta Phrom var det sista templet jag såg innan jag var tvungen att åka till flygplatsen för att flyga tillbaka till Saigon igen.

nu är det jul...

kusierna och jag har varit på stan och inhandlat de sista julklapparna idag medan de gamla genomgick en helrenovering i form av manikyr, pedikyr och klippning.

granen är klädd...

Sanna står i köket och kokar knäck...

och kusinerna leker i poolen...

imorgon är det julafton...

landet som gud glömde...

Både jag och morbror hade Laos som en vit fläck på kartan och bestämde oss för att ta en fredag till måndag i det okända landets huvudstad, Vientiane. Vi flög med ett litet plan till den lilla internationella flygplatsen i Vientiane som är av storleksordningen Bromma flygplats, medräknat både inrikes- och utrikesterminalen. Från flygplatsen tog vi en taxi, vilken inte härstammade från detta århundrade och knappt det föregående heller, längs grusvägar (!) in till stan och vårt hotell. Morgonen efter klev vi upp för att utforska den stora staden och hittade oss en tuktuk och Suck, chauffören som skulle visa oss hela stan. Vi började kl.10 och vid tolvsnåret hade vi sett allt, och då menar jag allt.

det första vi såg var ett tempel där de hade samlat hundratals buddha-figurer i alla storlekar.

rakt över gatan låg ett till tempel, med några få och inte alls lika fina statyer. Solen stod mitt på himlen så det gick inte att få några bra bilder på det templet, trots att jag och morbror löpte varvet runt för att försöka.

Bilden nedan är resultatet av mitt försök, uppkrupen i en buske...

Stadens stolhet verkar vara en stor gul stupa, vilken vi givetvis åkte till. Jag kan väl inte säga att jag hoppade högt av glädje när jag såg den. Den var stor och den var gul, typ.

Fransmännen har ju härjat här i området och även Laos har fått en släng av fransos-sleven. På väg från jättestupan åkte vi längs en av fransmännens efterlämningar, boulevarden som går från en lillebror till triumfbågen i Paris ner till presidentpalatset.

Boulevarden är för övrigt en av få asfalterade gator i stan och presidentpalatset var stort och obevakat. Hade nog varit fritt blås ända in i vardagsrummet om man nu hade varit intresserad av att avlägga en visit hos presidenten.

Efter triumfbågen var vi klara, två timmarsturen hade täck in allt som fanns att se. Så det var till att äta lunch och sen trava om kring på morning market och bli förbannad på deras hysteriska priser. Jag tittade på ett armband som hon skulle ha 150 dollar för, i mina ögon var det värt 50 kr. Det värsta var att de var benhårda också, pruta gick icke! Morbror hittade en medalj han ville ha, men tanten skulle ha 350 dollar. Efter en halvtimmes snack om annat kostade den plötsligt 50 dollar, men det var nog den enda som gav med sig.

Någon gång under eftermiddagen trillade vi in på samma tempel där vi börjat dagen. Den här gången var det fler munkar där, varav en utav dem bjöd in oss till hans tempel dagen efter.

Söndagen ägnades åt shopping och besök hos munken. Apropå shopping heter valutan i Laos kip och är inte värd många korvören. När vi växlade på flyplatsen radade killen upp sedelbunt efter sedelbunt, när vi gick där ifrån med fickorna fulla kändes det som att vi skulle ut och deala med maffian. På bilden nedan försöker jag räkna ihop till en summa motsvarande 50 kr, det tog en stund.

Innan vi skulle fara tillbaka till Sagion åkte vi iväg med Suck till Buddha park där de också samlat en massa buddha-statyer. Var helt okej, men jag tror jag hade fått en överdos av buddhor för jag gick mest runt och tänkte "jaha, en fin buddha till, kul" och orkade knappt lyfta kameran.

Det kryllade av barn som sprang runt i parken, varav en hade en munkdräkt på sig. Det kan ha varit jag som inte var vid mitt mest positiva sinnelag men jag var, och är nästan fortfarande, övertygad om att det var en fejk-munk. En utklädd unge som ville att man skulle fota honom så han kunde be om pengar. På pin kiv fotade jag honom därför i smyg...

Om jag ska sammanfatta Laos så blir det: ett fattigt land utan någon som helst förståelse för marknadsekonomi och pengavärde där det modernaste de har är ca tio rödlysen (alla utmärkta på kartan) och en svensk pizzeria. Laos är andet som gud glömde, och alla andra med...

mekongdeltat

har ju varit nere vid mekongdeltat, glömde visst det.. Åkte dit med Son som vanligt, tog ett par timmar. Väl där hyrde jag en guide och tog en båt ut till en ö. Guiden var nog bland det sötaste, vi hann inte ta mer än fem steg på ön förrän jag var inbjuden hem till henne på middag för att träffa hennes femåriga son och se hennes nybyggda hus. Vi tittade på lite tillverkning av kola gjort på kokosmjölk och drack te. Sötaste guiden sprang in i köket och hämtade annat te än det som serverades de andra turisterna för "det var bara skit", så vi satt och drack ett jättegott iste och pratade strunt i en timme. Strosade runt lite till på ön och sen blev jag bjuden på lunch av guiden. De var väldigt om sig och kring sig och sprang runt och fixade med soppa och dricka, resultatet var...

frågade inte vad det var jag åt. Det var gott och jag blev mätt, det fick räcka. Lite vila och skit snack i varsin hängmatta var inte helt fel.

låt två tjejer snacka en stund och vips har en tur som skulle vara två timmar blivit fyra.

Vägen tillbaka gick via floden som rann "genom" ön. det är inte bara i saigon det är trafikkaos, även floden var full med båtar som låg och väntade på turister

tycker båtarna med ögon är söta. Förr fanns det krokodiler i mekongfloden och ögonen på båtarna målades på för att få dem att likna en haj och på så sätt skrämma bort krokdilerna